Drygt en månad som Vegan

vegan-tshirtJag är idag inne på min 35:e dag på vegankost, och jag har känt av en hel del spännande effekter!

  • Det tydligaste är att jag blivit mycket lugnare till sinnet.
    Även min kära fru har påpekat detta, och jag känner mig verkligen mer närvarande, mer HÄR-varande, mer ”HÄR-lig” så att säga. Jag är mer eller mindre fri från dåliga dagar där jag förut var bitsk, aggressiv och hade taggarna utåt. Min tolkning av detta är att min kropp nu sällan behöver försvara sig mot föda som skadar den, och jag behöver inte uttrycka detta försvar genom mitt agerande. Vet med mig att detta synsätt är open for debate, men hittills är jag fullt övertygad om att det är så det fungerar i mitt fall. Känns logiskt att en kropp fylld med adrenalin för att försvara sig mot ämnen den inte tål kommer att påverka mitt humör.
  • Fokuserad och Effektiv
    I takt med att jag blir lugnare, blir jag också mer fokuserad och effektiv. Jag upplever att jag lättare har koll på det jag behöver ha koll på, jag får mer gjort på kortare tid och är mindre benägen att skjuta upp saker och ting. Vet inte riktigt hur detta kommer sig, men jag känner även här att det har att göra med att min kropp har mindre att kämpa med. Antar att hela min kroppskemi förändras mer och mer, och eftersom det är kemikalierna i min hjärna som faktiskt styr hur jag upplever världen omkring mig är en förändring oundviklig. Utan att gå in på etiska tankar och huruvida jag de facto kan uppleva djurens sista tid genom att äta deras kött kan jag dock säga att något har hänt, och det är positivt.
  • Viktnedgång
    Att gå ned i vikt var inget jag planerade när jag gick över på vegankost, och skillnaden är inte överdriven. Jag kan dock se att jag sakta men säkert blir mer och mer ”deffad” utan att jag egentligen gör något för att göra av med mer energi. Min personliga tolkning här är att min kropp har lagrat gifter i fett för att den helt enkelt inte vet vad den skall göra med dem! Precis som vi gräver ned kärnavfall i gruvor för att vi inte vet hur vi skall ta hand om avfallet, kapslar min kropp in gifter och annat skadligt i fettdepåer för att skydda kroppen. Den avser förstås att ta hand om skiten när den slipper parera mer skit som jag stoppar i den. Övergången till vegankost, som i mitt fall belastar kroppen mindre, utgör uppenbarligen möjligheter för min kropp att börja lösa upp fettkapslarna och ta hand om avfallet.
  • Fysiskt svag
    Jag har varit lite chockad och förvånad över hur svag jag känt mig rent fysiskt hittills under min veganresa. Under min kvällsmeditation häromdagen kändes det som om jag skulle ha en väst med vikter på. Eller som att min hud var 4 cm tjock och gjord av betongslime. Tungt, segt. Jag fick en insikt om detta och insåg att all förändring startar som vanligt inom mig. Bilden jag fick – jag får alltid tydliga symboliska bilder som förklarar saker för mig eller för mina klienter – var att en våg av rening nu går genom min kropp och pressar skit framför sig på sig väg utåt. Det faktum att jag ens kan känna svallvågen av skit är att jag är renare. Jag inser också att det vore lätt att lägga av min förändring av kosten genom att tolka denna ”försämring” som att vegankosten gör mig svagare. Vet inte om du som läser detta känner igen dig. Du påbörjar en förändring av vad slag det vara månde med intentionen att må bättre, men till en början mår du sämre och går tillbaka till det gamla. Paradoxalt nog kommer du att må bättre under en tid om du återgår till det gamla, men glädjen är kortvarig. Antar att det inte är konstigare än alla beroenden. Avgiftningen från tunga droger är antagligen inte en dans på taggfria rosor utan mer av ett krälande över en bro beströdd med rakblad och krossat glas. Nu känns det fel att jämföra avgiftning från heroin eller liknande med att bli vegan, men samma bryta-beroende-processer aktiveras som jag ser det, även om pinorna och kvalen är väldigt olika.
  • Drömde att jag åt fisk, och kände att det var fel på något sätt.
    Ett tecken för mig att ett beteende verkligen förändrats på djupet mitt, är att jag även drömmer det. Ganska tidigt i mitt veganexperiment drömde jag att jag åt fisk, men även i drömmen kände jag att jag inte borde göra det. Väldigt intressant, och jag tolkar som vanligt hej vilt som jag vill och har kommit fram till att min kropp redan innan jag gick över på vegandieten bestämt sig och försökt berätta för mig att det vore en bra idé för min hälsa. Både fysisk och psykisk. Så, en del av mig hade redan bestämt sig, och själva övergången till annan mat var bara den sista pusselbiten. Är inte ordet PUSS-el riktigt mumsigt?

Ok, sammanfattningsvis har jag hittills bara upplevt positiva effekter av att äta veganskt. Även min tillfälliga fysiska svaghet tar jag som ett gott tecken, då jag känner att kroppen dels tar en massa energi till att storstäda, dels håller på att programmera om sig till ett nytt mer högoktanigt bränsle. Vill jag köra raket behöver jag undvika att tanka diesel…

För att slå an på bränsle och vibrationer, eller ”sånger” som jag brukar kalla det, handlar det helt enkelt om att stoppa i mig föda som resonerar med mig, med hälsa, med liv. Chansar på att de flesta vill ha både hälsa och liv i sin kropp. En utmanande fråga: Om jag stoppar i mig föda som faktiskt är död och dessutom håller på att ruttna, vilken effekt kommer det att ha i min levande kropp? Obs att jag bara talar om mig själv, och vad som är bra för mig. Jag är helt och fullt övertygad om att vissa personer skall äta kött, helt enkelt för att deras vibration kräver detta. De är mer i resonans med den typen av föda helt enkelt.

Återkommer igen med rapport efter ytterligare en månad eller så!

Hittade en rolig bild när jag sökte på ”vegan”. :-)

vegan-race

 

Ord som gjorde mig rörd

PerfectJag satt för en liten stund sedan och hjälpte min dotter med hennes läxa när hon plötsligt sa något i stil med: ”Jag vill gissa tre ord som du använder ofta.”

”Spännande!” sade jag ivrigt, och väntade med spänning på vad hon skulle säga.

”Kraften”, ”Inom”, ”Dig” bubblade ur denna magiska varelse jag är massivt lycklig av att ha i mitt liv. Jag tar hennes ord dels som ett budskap av påminnelse riktat rakt in i mitt hjärta, dels en klockren tolkning av hur jag ser på oss människor generellt sett.

Genom den kurs i NLP Business Practitioner jag för närvarande genomnjuter får jag än fler verktyg för att locka fram just den kraft jag är övertygad om att vi alla bär inom oss. Det handlar inte alls om att ”make it happen” utan helt enkelt om att ”make it welcome”, som en klok man jag just nu inte minns namnet på sade. Vi är redan perfekta, det handlar bara om att ”relax and remember”.

Ett av mina önskade lägen – min ”54:a” – är att vara såpass fri från ”skal” och begränsande tankar att jag bara genom min närvaro hjälper andra att bryta sig fria. Skulle onekligen revolutionera – och effektivisera – min coachning… ;-)

Kraften
Inom
Dig

Tack kära dotter för de orden!

Vad kostar en solnedgång?

solnedgangVad skulle du betala för att se en solnedgång, om enda chansen att uppleva en var att köpa en biljett?

Många gånger i livet har jag funderat på just den frågan, och den berör självfallet tanken på att vi sällan eller aldrig värdesätter det som inte kostar pengar. Många gånger har jag också lekt med tanken på att ta bort alla fantastiska kostnadsfria naturupplevelser och sätta prislappar på dem. Vi upprättar helt enkelt en webbshop där vi kan beställa upplevelser som:

  • Solnedgång
  • Soluppgång
  • Vind mot ditt ansikte (options: sommar, vinter, hav, vår, höst)
  • Snö mot din hand (options: kramsnö, knarrkall snö)
  • En fjäril som med utfällda vingar sitter på en blomma.
  • Bark mot dina händer (options: tall, gran, björk, ek, mm mm)
  • Lukten av mossa
  • mm mm mm

Sen skall det för de modiga givetvis finnas kombinationer:

Solnedgång + vind mot ditt ansikte + hav + gräva ned händerna i våt sand + lukten av salt + öppen eld + röklukt + rök i ögonen.

Vilken kombo! Sensory overload! Skit i virtual reality, this is real reality! Da shit! Kommer antagligen bara att köpas av de verkligt modiga som är extremsportare när det handlar om att uppleva…

Hur mycket skulle du betala för en solnedgång?

 

Sanning på sanning på sanning…

peace-aheadGenomgår en väldans intensiv tid vad gäller förändring, och då är vi fortfarande mitt i vintern! Annars brukar vårarna för mig – i sann jag-följer-naturens-cykler-anda – innebära en veritabel explosion av spritt både i ben, gren och sinne.

Nu suger jag dock in information från en massa olika håll, och det i en aldrig tidigare upplevd mängd! Hinner liksom inte smälta allt, men känner ändå att varje liten munsbit av ny information förändrar mig, och mejslar bort bit för bit av det som håller mig tillbaka. Likt konstnären som bara tar bort den ”onödiga” stenen för att släppa fram statyn som redan finns färdig, klar och perfekt där inne. Michelangelo, right?

Ok, det enda som håller mig tillbaka är jag själv, men jag tänjer lite på den sanningen för att kunna symbolisera lite. Lite irriterande är det dock allt, att inte få vila lite i någon sanning, utan att hela tiden bli puffad framåt av nya mumsiga bitar.

Inser (hoppas, vill, lite desperat) att flodvågen kommer att avta och att jag kommer att nå någon form av tillstånd där jag känner vila trots virvelvindar av intryck och bitar av sanning. Hm, inser nu, att ju mer allt delas upp i småbitar, desto närmare kommer det fasta tillståndet igen. Så, ju fler fasetter som ”slipas fram” på denna ”sanningens diamant” desto närmare kommer den ett slätt klot. Vad det kommer att innebära rent konkret för mitt nuvarande trampande vatten i denna sanningarnas flodvåg vet jag inte.

Ska ner till Stockholm i nästa vecka på modul 3 i den ”NLP Business Practitioner” jag går också, och temat för dessa tre dagar är ”Tydlig Kommunikation”. Kommer med all säkerhet att få än fler mumsbitar att smälta då… Brukar vara som en väl genomsköljd trasa efteråt. Men glad. :-)

Undrar om det är min vegandiet – 13:e dagen idag, tvåveckorsrapport kommer snart! – men jag sitter just nu och tycker det är otroligt fascinerande bara att stryka mina fingrar mot bordsduken. (I brist på annan måltavla för mitt strykande just för tillfället.) Eller att känna luften genom min näsa när jag andas. Lite mindfullness kanske! Hm, varför inte ”mind-empty”?

Livet är verkligen underbart. Ibland kan det kännas som om vi vadar i skit också,  men det är då vi blir gödslade och verkligen har möjlighet att växa! :-)

Allt Gott!

PS Inser nu att det kanske är mitt desperata trampande vatten och idoga försök att hålla mig flytande som gör att jag upplever situationen som ansträngande! Kanske lösningen är att helt enkelt låta mig sköljas över och igenom av flodvågen och därigenom bli renad från lögn? Hoppsan, det där lät lite religiöst nästan. Kan i alla fall ligga något i det, och rimmar med min generella livsfilosofi att söka mer av det som jag tidigare sökte undvika för att passera utmaningen. Pust.

 

 

Vinterrusta ditt liggunderlag för 30 kr!

Har haft förmånen att spendera ett par kanondagar ute i skogen under en klarblå himmel – helt fantastiskt! – och passade på att spela in ett klipp om ett enkelt och billigt sätt att göra ditt liggunderlag väldigt mycket varmare. 24 grader varmt mellan rygg och underlag en kylig vinterdag. Utan snö visserligen. Kolla in. :-)

 

Abstinens – Äggstra mycket.

eggsOk, min resa in i veganens värld är nu inne på sin andra dag, och redan har jag viss abstinens. Frukosten är dagens absolut bästa måltid för mig, och under väldigt lång tid har minst 3 kokta ägg varit en del av denna högtid.

Idag kände jag saknaden, men istället fick jag mumsa i mig en redig tallrik med bovetegröt med linfrön, några glutenfria rostmackor och en kopp örtte. (Håller på att minska på kaffet också, blir f-n nervös när jag pillar i mig för mycket.) Kunde inte blåsa på med min vanliga gröna morgonsmoothie pga brist på ingredienser.

Det intressanta är att vi ofta blir beroende av föda vi mår dåligt av. Minns inte riktigt mekanismerna bakom detta, men jag kan av egen erfarenhet nu säga att det nog faktiskt är så. En avgiftning är alltså igång, och det är bara att låta den ha sin gång. Jag är tillräckligt eggad ändå, he, he.

eggproductionMed tanke på allt jag läst om äggproduktion i boken jag nämnde i ett tidigare inlägg känner jag dock mer avsmak än sug när det handlar om ägg. Attans egentligen, att få veta! Jag inser att det ibland är skönt att leva i okunskap, men när hälsan tar stryk tar jag kunskapen 100 gånger av 50.

Känner mig redan lugnare i sinnet dock, och den här veganresan kommer att bli helt kanoners! Har kontakt med – och stöd av – en riktigt duktig hälsocoach också, som varit vegan i många år och verkligen har både djup kunskap i ämnet och brinner för detta. (”Hälsocoach” är förresten min benämning på henne, och den räcker nog inte till.) Hon är i alla fall helt fenomenal.

Okidoki, nu skall jag snart mumsa i mig frugans vegbullar, kokt potatis och en rackarns god rödvinspepparvitlökssås. Gjorde hummus idag också. Mums för det.

Dagens bild – Trädskallen – kommer från dagens fantastiska skogstur.

tradskalle

 

 

 

 

Ett nytt liv?

Livsexperiment: Från och med idag, och minst två månader framåt, skall jag äta veganskt!

Inget från djurriket, inte ens hönsfrukten ägg, skall intagas av unge herr Trygg. Jag gör detta som ett experiment för att se hur mitt allmäntillstånd påverkas.

Som vanligt vill jag Walk my Talk, och om jag på allvar skall kunna argumentera för eventuella fördelar med en vegansk diet, då skall jag prova själv först. Bara det att jag tagit beslutet att välja bort animaliska produkter verkar ha påverkat min kropp, för jag känner mig annorlunda på något sätt.

Avstämning av allmäntillstånd innan veganexperimentet:

  • Stel i kroppen.
  • Ont av och till i ryggslutet.
  • Olustkänslor (som i och för sig avtagit sedan fläsket är ur kroppen).
  • Orkeslös.
  • Trött.

Hm, låter ju inte alls upplyftande! I allmänhet är jag dock glad och tillfreds med livet, även om jag känner att jag har mycket mer att ge. Blir bra att ta bort stoppklossen som påfrestande föda innebär! Tar man första bokstäverna blir det: SOOOT. Kan ju symbolisera att det är sotstopp i avgasröret eller så. Minns att jag då och då skruvade av avgaskröken på moppen och drog en cykelkedja genom den för att rensa ur gamla avlagringar som gjorde att den gick segt utan kraft. Om inte avgaserna kommer ut kan inte ny blandning komma in. Kanske samma sak nu med kroppen, dags för en rensning av kanaler på många plan eftersom ”motorn” inte ger den effekt den bör göra.

Tog en fantastisk promenad i skogen idag, vi bor ju mitt i det vackra fantastiska, och mer än en gång överfölls jag av ett kombinerat skrattgråtanfall. På ett positivt sätt alltså. Skratt och tårar av ren och skär förtjusning över naturens kraft och prakt. Konstigt att jag behöver påminnas om hur bra jag mår i Naturen. Under 2015 kommer jag definitivt att spendera mycket mer tid med sten, mossa och träd. Slå rekord i antal utenätter på ett år är visionen.

Låg på rygg på en trevlig sten jag frågat om lov först, sög in solen uppifrån, tittade på molnen och kände stenens kraft i ryggen. Kramade två trevliga tallar riktigt hårt, och slickade på barken som tack förstås.

Kan inte låta bli att känna att jag är en stor förändring på spåren… Fick en symbolisk bild i skallen under min promenad – jag får alltid bilder för att förklara vad som händer mig och andra klienter som ber mig om hjälp – som visade ett stort tungt gammalt svänghjul som sakta började få upp farten igen. Insåg också att jag antagligen kommer att uppleva mer trötthet under en tid, då kraft kommer att gå åt till att rensa kroppen och få upp farten på svänghjulet. Men, sedan kommer kraften att återvända och jag kommer att vara en annan man… Fränt? Yes!

Tog några bilder från min promenad som på intet sätt kan förmedla skönheten, men ändå.

isicle red-stone under-ice

 

 

 

 

Upplever du det din mat upplevt?

Jag ska fan bli vegan!

(I alla fall ett tag för att se hur jag mår.)

Mitt förra inlägg om hur fläsket jag åt till årets lutfisk slog ut mig i flera dagar – med ångest och en hel del allmänna känslor av olust – fick bra respons. Bland annat fick jag tips på en bok i ämnet mat och välbefinnande/hälsa.

peace-food-hur-ett-liv-utan-kott-och-mjolk-laker-kropp-och-sjalJag har nu läst en bit i boken här till vänster, och jag kan säga så här: Är du inte villig att veta varifrån ditt kött kommer, hur djuren behandlas, eller hur din hälsa kan påverkas, då skall du verkligen undvika denna bok!

Fullt medveten jag är (som Yoda skulle uttrycket det) om att många tycker det är helt crazy att ens fundera på att tänka på att vi som människor kan känna av hur djuret vi äter haft det när det levde och när det dog. Jag inser att det kräver att vi accepterar en hel del weird wild stuff, som möjligheten att känna på det sättet över huvud taget. Men, jag är även övertygad om att del flesta av oss – om inte alla – har dessa förmågor, även om de är latenta. Jag kan t.ex. lätt känna hur någon mår bara genom att tänka på personen i fråga. (Fatta hur förvirrande detta var innan jag insåg varför jag kunde byta känslotillstånd flera gånger på en minut!)

Sedan kan diskussionen föras om den exponentiella ökningen av depressioner och ångest kan ha sin rot i intaget av mat som är mer och mer impregnerad med dödsångest och rädsla…

Är du en empatisk och intuitiv person, då kan jag garantera att du som jag faktiskt känner av vad djuret i fråga upplevt. Dödsångesten och rädslan lagras i köttet, och vi känner helt enkelt av det. Därav mina tuffa dagar efter fläskköttet. Jag antar att grisen jag åt varken haft ett bra liv eller en bra död.

Observera att dessa ord kommer från en man som utan problem ätit allt i köttväg, från gris, till ko, till vilt till mumsiga korvar med okänt innehåll (Longaniza) till grillade marsvin (Cuy) i Sydamerika. Jag minns ett besök på en speciell ät-så-mycket-du-vill-restaurang i Colombia som bara serverade kött. På borden fanns timglasformade träfigurer, grön på ena toppen, röd på andra. Tills du som gäst vände den röda sidan upp vandrade servitörer hela tiden fram till din tallrik och skar av nygrillade köttbitar från stora metallspjut. Direkt från grillen. Då åt jag grillat juver och bitar av komage. Inte en favorit någon av dem.

Det fanns också en tid då jag kunde göra detta utan att påverkas, i alla fall inte som jag var medveten om. Antar att jag får se det som en positiv utveckling.

Sedan är det viktigt att veta att köttet och slakten förr inte är som köttet och slakten nu. Har du förmånen att ha egen gård, med egna djur som du kelar med och ger ett gott liv innan du tar livet av dem. Strax efter att du gett dem deras älsklingsmat för att avleda deras uppmärksamhet, då slipper du i alla fall att stressen och dödsångesten förgiftar köttet. Och du har antagligen en annan respekt för livet om du själv måste ta det.

I boken ovan berättas om en episod från Afrika där en tysk troféjägare skadesköt en kuduantilop, som sedan sprang runt i en timme innan den dog. De afrikanska medhjälparna lät köttet ligga på grund av att de ansåg att kuduns ande var så arg att den förgiftat hela köttet. Det hade blivit värdelöst och till och med farligt giftigt. Otjänligt som föda helt enkelt.

Ett välmenande tips till dig som upplever tanken på att sluta äta kött som helt åt helvete fel, är att i alla fall tacka djuret du äter för att det gett sitt liv för dig. Jag har gjort det under flera år. Känns bra och tar mig tillbaka till en tid då vi som människor levde mer i harmoni med naturen och respekterade livet varhelst det än manifesterade sig.

För mig rent personligen är det nu helt klart att nästa steg i min personliga utveckling kommer att tas när jag förändrar min kost. Hur bra kommer jag inte att må när jag avlägsnat alla ångestbitar från min kost?

Just my grain of truth…

Ät dig arg!

Ännu en gång har jag rent personligen fått uppleva hur det är att påverkas psykiskt av det jag stoppar i mig.

Epicentrum: Årets traditionella lutfisk hos min kära syster. Ett av årets största och mest efterlängtade mumstillfällen!

flaskJag har inte ätit rött kött eller fläsk sedan jag botade min kattallergi genom att sluta med just dessa födoämnen för några månader sedan. Men, till lutfisken dristade jag mig till att ta en bit knaperstekt salt fläsk. Traditionen bjuder att det hör till nämligen, och vem är jag att bryta en mångårig tradition? (Läste nyss inlägget ovan igen, och inser att jag åt fläsk även förra julen, och då fick nässelutslag. Borde läsa mina egna blogginlägg…)

Hade jag nöjt mig med lutfisk, potatis, krämig vitsås och kryddpeppar (det vattnas i munnen när jag skriver detta) hade jag med all sannolikhet sluppit större bakslag, men nu fick jag lite att bita i… ”Bakslag” förresten, kan det vara del av en hemlig helig stridskonst baserad på den inre andliga kraften i sockerkaka? Eller mazariner?

Hur som helst, den 26/12 klämde jag i mig fläskkött och först idag, den 29/12 börjar jag återvända till ett mer balanserat sinnelag! Helt otroligt! Jag gjorde inte kopplingen direkt heller, trots att jag efter flera års ovetenskapliga studier borde veta att det tar någon dag för effekterna att kicka in, utan det var min kära fru som påminde mig om vad jag gjort. På tal om fru så kan jag numera inte alls säga att jag är makalös.

Effekter av denna exkursion in i svineriets värld?

  • Dåligt självförtroende
  • En känsla av folkskygghet
  • Kort stubin som fan (aggressiv)
  • Lätt paranoia (alla kritiserar mig hela tiden!)
  • Lätt ångest
  • Allmän känsla av olust
  • Vemod
  • Andra allergier blossade upp (nysningar, rinnande näsa)

Ok, det var gott med fläsk, men frågan är om det var värt det. Nu kommer en hel del av er att rent spontant argumentera emot detta och tala er varma för kassler, fläskkotletter, fläskkarré och andra svinaktiga läckerheter. Jag håller med om det goda, och min upplevelse är min. Det jag däremot inbjuder dig att börja tänka på, är hur du kan påverkas rent psykiskt av det du stoppar i dig. Jag har bloggat om detta tidigare, och det är definitivt inte sista gången jag berör ämnet.

Det luriga är att jag ofta upplever en ökad energi och kraft när jag äter något min kropp inte tål. Orsaken till detta har jag genom ovan nämnda ovetenskapliga studier sett som att min kropp försvarar sig mot ”angreppet” genom att skicka ut adrenalin i systemet. Resultat? Jag känner mig piggare och starkare. Detta i sin tur gör att jag redan är i ”Defcon 2″ eller liknande (högt försvarsläge) när personer i min omgivning agerar med mig, och går i försvar direkt.

Efter denna förrädiska energikick kommer tröttheten, som är i nivå med bedövningspil. Elefantvarianten. Nästan i alla fall. En trötthet som inte går att kämpa emot. För några år sedan somnade jag mitt i en mening! Och det var jag som talade…

Häromkvällen fick jag en insikt under min meditation, och det jag fick veta var att maten jag stoppar i mig kan agera som ett slags störande filter som gör det svårt för mig att ta emot de ”signaler” jag behöver för att vara frisk och utvecklas. Teknologi och avskärmande från naturen har samma effekt som dålig mat tydligen.

Ok, lite flumvarning på störande filter som försöker hindra evolution kanske, men saken är den att det är flera som hävdar att anledningen till att vi plötsligt började tagga våra grottor med målningar är att våra hjärnor blev turbocharged genom effekterna av vissa växter. Jominsann. Hur det är med den saken vet jag inte, även om tanken är frän och inbjuder till ytterligare diskussion, men det som torde stå bortom tvivel är att vi alla påverkas på fler sätt än vi många gånger är medvetna om av det vi äter.

För min del känner jag att min kropp mer eller mindre skriker efter annan föda än jag stoppar i den just nu. Jag vet bara inte vad jag skall ge den! För att dra parallellen till förändring lite längre än jag borde, känns det som om jag förvandlats till en fjäril (en cool manlig fjäril förstås) men fortfarande försöker livnära mig på larvmat. Funkar inte. Skulle inte gå att hälla i hallonsylt i tanken på bilen heller. I alla fall inte om jag tänkte köra på sylten.

Kanske sammanfatta lite, även om jag inte helt fattar själv (ahum, harkel, trumvirvel):

Maten vi äter påverkar allt från vår fysiska hälsa till vårt mentala tillstånd till våra tankar till vår utveckling som art.

Allt Gott!

 

Just my grain of truth upon the infinite beach of creation.