Vad kostar en solnedgång?

solnedgangVad skulle du betala för att se en solnedgång, om enda chansen att uppleva en var att köpa en biljett?

Många gånger i livet har jag funderat på just den frågan, och den berör självfallet tanken på att vi sällan eller aldrig värdesätter det som inte kostar pengar. Många gånger har jag också lekt med tanken på att ta bort alla fantastiska kostnadsfria naturupplevelser och sätta prislappar på dem. Vi upprättar helt enkelt en webbshop där vi kan beställa upplevelser som:

  • Solnedgång
  • Soluppgång
  • Vind mot ditt ansikte (options: sommar, vinter, hav, vår, höst)
  • Snö mot din hand (options: kramsnö, knarrkall snö)
  • En fjäril som med utfällda vingar sitter på en blomma.
  • Bark mot dina händer (options: tall, gran, björk, ek, mm mm)
  • Lukten av mossa
  • mm mm mm

Sen skall det för de modiga givetvis finnas kombinationer:

Solnedgång + vind mot ditt ansikte + hav + gräva ned händerna i våt sand + lukten av salt + öppen eld + röklukt + rök i ögonen.

Vilken kombo! Sensory overload! Skit i virtual reality, this is real reality! Da shit! Kommer antagligen bara att köpas av de verkligt modiga som är extremsportare när det handlar om att uppleva…

Hur mycket skulle du betala för en solnedgång?

 

Sanning på sanning på sanning…

peace-aheadGenomgår en väldans intensiv tid vad gäller förändring, och då är vi fortfarande mitt i vintern! Annars brukar vårarna för mig – i sann jag-följer-naturens-cykler-anda – innebära en veritabel explosion av spritt både i ben, gren och sinne.

Nu suger jag dock in information från en massa olika håll, och det i en aldrig tidigare upplevd mängd! Hinner liksom inte smälta allt, men känner ändå att varje liten munsbit av ny information förändrar mig, och mejslar bort bit för bit av det som håller mig tillbaka. Likt konstnären som bara tar bort den ”onödiga” stenen för att släppa fram statyn som redan finns färdig, klar och perfekt där inne. Michelangelo, right?

Ok, det enda som håller mig tillbaka är jag själv, men jag tänjer lite på den sanningen för att kunna symbolisera lite. Lite irriterande är det dock allt, att inte få vila lite i någon sanning, utan att hela tiden bli puffad framåt av nya mumsiga bitar.

Inser (hoppas, vill, lite desperat) att flodvågen kommer att avta och att jag kommer att nå någon form av tillstånd där jag känner vila trots virvelvindar av intryck och bitar av sanning. Hm, inser nu, att ju mer allt delas upp i småbitar, desto närmare kommer det fasta tillståndet igen. Så, ju fler fasetter som ”slipas fram” på denna ”sanningens diamant” desto närmare kommer den ett slätt klot. Vad det kommer att innebära rent konkret för mitt nuvarande trampande vatten i denna sanningarnas flodvåg vet jag inte.

Ska ner till Stockholm i nästa vecka på modul 3 i den ”NLP Business Practitioner” jag går också, och temat för dessa tre dagar är ”Tydlig Kommunikation”. Kommer med all säkerhet att få än fler mumsbitar att smälta då… Brukar vara som en väl genomsköljd trasa efteråt. Men glad. :-)

Undrar om det är min vegandiet – 13:e dagen idag, tvåveckorsrapport kommer snart! – men jag sitter just nu och tycker det är otroligt fascinerande bara att stryka mina fingrar mot bordsduken. (I brist på annan måltavla för mitt strykande just för tillfället.) Eller att känna luften genom min näsa när jag andas. Lite mindfullness kanske! Hm, varför inte ”mind-empty”?

Livet är verkligen underbart. Ibland kan det kännas som om vi vadar i skit också,  men det är då vi blir gödslade och verkligen har möjlighet att växa! :-)

Allt Gott!

PS Inser nu att det kanske är mitt desperata trampande vatten och idoga försök att hålla mig flytande som gör att jag upplever situationen som ansträngande! Kanske lösningen är att helt enkelt låta mig sköljas över och igenom av flodvågen och därigenom bli renad från lögn? Hoppsan, det där lät lite religiöst nästan. Kan i alla fall ligga något i det, och rimmar med min generella livsfilosofi att söka mer av det som jag tidigare sökte undvika för att passera utmaningen. Pust.

 

 

Vinterrusta ditt liggunderlag för 30 kr!

Har haft förmånen att spendera ett par kanondagar ute i skogen under en klarblå himmel – helt fantastiskt! – och passade på att spela in ett klipp om ett enkelt och billigt sätt att göra ditt liggunderlag väldigt mycket varmare. 24 grader varmt mellan rygg och underlag en kylig vinterdag. Utan snö visserligen. Kolla in. :-)

 

Abstinens – Äggstra mycket.

eggsOk, min resa in i veganens värld är nu inne på sin andra dag, och redan har jag viss abstinens. Frukosten är dagens absolut bästa måltid för mig, och under väldigt lång tid har minst 3 kokta ägg varit en del av denna högtid.

Idag kände jag saknaden, men istället fick jag mumsa i mig en redig tallrik med bovetegröt med linfrön, några glutenfria rostmackor och en kopp örtte. (Håller på att minska på kaffet också, blir f-n nervös när jag pillar i mig för mycket.) Kunde inte blåsa på med min vanliga gröna morgonsmoothie pga brist på ingredienser.

Det intressanta är att vi ofta blir beroende av föda vi mår dåligt av. Minns inte riktigt mekanismerna bakom detta, men jag kan av egen erfarenhet nu säga att det nog faktiskt är så. En avgiftning är alltså igång, och det är bara att låta den ha sin gång. Jag är tillräckligt eggad ändå, he, he.

eggproductionMed tanke på allt jag läst om äggproduktion i boken jag nämnde i ett tidigare inlägg känner jag dock mer avsmak än sug när det handlar om ägg. Attans egentligen, att få veta! Jag inser att det ibland är skönt att leva i okunskap, men när hälsan tar stryk tar jag kunskapen 100 gånger av 50.

Känner mig redan lugnare i sinnet dock, och den här veganresan kommer att bli helt kanoners! Har kontakt med – och stöd av – en riktigt duktig hälsocoach också, som varit vegan i många år och verkligen har både djup kunskap i ämnet och brinner för detta. (”Hälsocoach” är förresten min benämning på henne, och den räcker nog inte till.) Hon är i alla fall helt fenomenal.

Okidoki, nu skall jag snart mumsa i mig frugans vegbullar, kokt potatis och en rackarns god rödvinspepparvitlökssås. Gjorde hummus idag också. Mums för det.

Dagens bild – Trädskallen – kommer från dagens fantastiska skogstur.

tradskalle

 

 

 

 

Ett nytt liv?

Livsexperiment: Från och med idag, och minst två månader framåt, skall jag äta veganskt!

Inget från djurriket, inte ens hönsfrukten ägg, skall intagas av unge herr Trygg. Jag gör detta som ett experiment för att se hur mitt allmäntillstånd påverkas.

Som vanligt vill jag Walk my Talk, och om jag på allvar skall kunna argumentera för eventuella fördelar med en vegansk diet, då skall jag prova själv först. Bara det att jag tagit beslutet att välja bort animaliska produkter verkar ha påverkat min kropp, för jag känner mig annorlunda på något sätt.

Avstämning av allmäntillstånd innan veganexperimentet:

  • Stel i kroppen.
  • Ont av och till i ryggslutet.
  • Olustkänslor (som i och för sig avtagit sedan fläsket är ur kroppen).
  • Orkeslös.
  • Trött.

Hm, låter ju inte alls upplyftande! I allmänhet är jag dock glad och tillfreds med livet, även om jag känner att jag har mycket mer att ge. Blir bra att ta bort stoppklossen som påfrestande föda innebär! Tar man första bokstäverna blir det: SOOOT. Kan ju symbolisera att det är sotstopp i avgasröret eller så. Minns att jag då och då skruvade av avgaskröken på moppen och drog en cykelkedja genom den för att rensa ur gamla avlagringar som gjorde att den gick segt utan kraft. Om inte avgaserna kommer ut kan inte ny blandning komma in. Kanske samma sak nu med kroppen, dags för en rensning av kanaler på många plan eftersom ”motorn” inte ger den effekt den bör göra.

Tog en fantastisk promenad i skogen idag, vi bor ju mitt i det vackra fantastiska, och mer än en gång överfölls jag av ett kombinerat skrattgråtanfall. På ett positivt sätt alltså. Skratt och tårar av ren och skär förtjusning över naturens kraft och prakt. Konstigt att jag behöver påminnas om hur bra jag mår i Naturen. Under 2015 kommer jag definitivt att spendera mycket mer tid med sten, mossa och träd. Slå rekord i antal utenätter på ett år är visionen.

Låg på rygg på en trevlig sten jag frågat om lov först, sög in solen uppifrån, tittade på molnen och kände stenens kraft i ryggen. Kramade två trevliga tallar riktigt hårt, och slickade på barken som tack förstås.

Kan inte låta bli att känna att jag är en stor förändring på spåren… Fick en symbolisk bild i skallen under min promenad – jag får alltid bilder för att förklara vad som händer mig och andra klienter som ber mig om hjälp – som visade ett stort tungt gammalt svänghjul som sakta började få upp farten igen. Insåg också att jag antagligen kommer att uppleva mer trötthet under en tid, då kraft kommer att gå åt till att rensa kroppen och få upp farten på svänghjulet. Men, sedan kommer kraften att återvända och jag kommer att vara en annan man… Fränt? Yes!

Tog några bilder från min promenad som på intet sätt kan förmedla skönheten, men ändå.

isicle red-stone under-ice

 

 

 

 

Upplever du det din mat upplevt?

Jag ska fan bli vegan!

(I alla fall ett tag för att se hur jag mår.)

Mitt förra inlägg om hur fläsket jag åt till årets lutfisk slog ut mig i flera dagar – med ångest och en hel del allmänna känslor av olust – fick bra respons. Bland annat fick jag tips på en bok i ämnet mat och välbefinnande/hälsa.

peace-food-hur-ett-liv-utan-kott-och-mjolk-laker-kropp-och-sjalJag har nu läst en bit i boken här till vänster, och jag kan säga så här: Är du inte villig att veta varifrån ditt kött kommer, hur djuren behandlas, eller hur din hälsa kan påverkas, då skall du verkligen undvika denna bok!

Fullt medveten jag är (som Yoda skulle uttrycket det) om att många tycker det är helt crazy att ens fundera på att tänka på att vi som människor kan känna av hur djuret vi äter haft det när det levde och när det dog. Jag inser att det kräver att vi accepterar en hel del weird wild stuff, som möjligheten att känna på det sättet över huvud taget. Men, jag är även övertygad om att del flesta av oss – om inte alla – har dessa förmågor, även om de är latenta. Jag kan t.ex. lätt känna hur någon mår bara genom att tänka på personen i fråga. (Fatta hur förvirrande detta var innan jag insåg varför jag kunde byta känslotillstånd flera gånger på en minut!)

Sedan kan diskussionen föras om den exponentiella ökningen av depressioner och ångest kan ha sin rot i intaget av mat som är mer och mer impregnerad med dödsångest och rädsla…

Är du en empatisk och intuitiv person, då kan jag garantera att du som jag faktiskt känner av vad djuret i fråga upplevt. Dödsångesten och rädslan lagras i köttet, och vi känner helt enkelt av det. Därav mina tuffa dagar efter fläskköttet. Jag antar att grisen jag åt varken haft ett bra liv eller en bra död.

Observera att dessa ord kommer från en man som utan problem ätit allt i köttväg, från gris, till ko, till vilt till mumsiga korvar med okänt innehåll (Longaniza) till grillade marsvin (Cuy) i Sydamerika. Jag minns ett besök på en speciell ät-så-mycket-du-vill-restaurang i Colombia som bara serverade kött. På borden fanns timglasformade träfigurer, grön på ena toppen, röd på andra. Tills du som gäst vände den röda sidan upp vandrade servitörer hela tiden fram till din tallrik och skar av nygrillade köttbitar från stora metallspjut. Direkt från grillen. Då åt jag grillat juver och bitar av komage. Inte en favorit någon av dem.

Det fanns också en tid då jag kunde göra detta utan att påverkas, i alla fall inte som jag var medveten om. Antar att jag får se det som en positiv utveckling.

Sedan är det viktigt att veta att köttet och slakten förr inte är som köttet och slakten nu. Har du förmånen att ha egen gård, med egna djur som du kelar med och ger ett gott liv innan du tar livet av dem. Strax efter att du gett dem deras älsklingsmat för att avleda deras uppmärksamhet, då slipper du i alla fall att stressen och dödsångesten förgiftar köttet. Och du har antagligen en annan respekt för livet om du själv måste ta det.

I boken ovan berättas om en episod från Afrika där en tysk troféjägare skadesköt en kuduantilop, som sedan sprang runt i en timme innan den dog. De afrikanska medhjälparna lät köttet ligga på grund av att de ansåg att kuduns ande var så arg att den förgiftat hela köttet. Det hade blivit värdelöst och till och med farligt giftigt. Otjänligt som föda helt enkelt.

Ett välmenande tips till dig som upplever tanken på att sluta äta kött som helt åt helvete fel, är att i alla fall tacka djuret du äter för att det gett sitt liv för dig. Jag har gjort det under flera år. Känns bra och tar mig tillbaka till en tid då vi som människor levde mer i harmoni med naturen och respekterade livet varhelst det än manifesterade sig.

För mig rent personligen är det nu helt klart att nästa steg i min personliga utveckling kommer att tas när jag förändrar min kost. Hur bra kommer jag inte att må när jag avlägsnat alla ångestbitar från min kost?

Just my grain of truth…

Ät dig arg!

Ännu en gång har jag rent personligen fått uppleva hur det är att påverkas psykiskt av det jag stoppar i mig.

Epicentrum: Årets traditionella lutfisk hos min kära syster. Ett av årets största och mest efterlängtade mumstillfällen!

flaskJag har inte ätit rött kött eller fläsk sedan jag botade min kattallergi genom att sluta med just dessa födoämnen för några månader sedan. Men, till lutfisken dristade jag mig till att ta en bit knaperstekt salt fläsk. Traditionen bjuder att det hör till nämligen, och vem är jag att bryta en mångårig tradition? (Läste nyss inlägget ovan igen, och inser att jag åt fläsk även förra julen, och då fick nässelutslag. Borde läsa mina egna blogginlägg…)

Hade jag nöjt mig med lutfisk, potatis, krämig vitsås och kryddpeppar (det vattnas i munnen när jag skriver detta) hade jag med all sannolikhet sluppit större bakslag, men nu fick jag lite att bita i… ”Bakslag” förresten, kan det vara del av en hemlig helig stridskonst baserad på den inre andliga kraften i sockerkaka? Eller mazariner?

Hur som helst, den 26/12 klämde jag i mig fläskkött och först idag, den 29/12 börjar jag återvända till ett mer balanserat sinnelag! Helt otroligt! Jag gjorde inte kopplingen direkt heller, trots att jag efter flera års ovetenskapliga studier borde veta att det tar någon dag för effekterna att kicka in, utan det var min kära fru som påminde mig om vad jag gjort. På tal om fru så kan jag numera inte alls säga att jag är makalös.

Effekter av denna exkursion in i svineriets värld?

  • Dåligt självförtroende
  • En känsla av folkskygghet
  • Kort stubin som fan (aggressiv)
  • Lätt paranoia (alla kritiserar mig hela tiden!)
  • Lätt ångest
  • Allmän känsla av olust
  • Vemod
  • Andra allergier blossade upp (nysningar, rinnande näsa)

Ok, det var gott med fläsk, men frågan är om det var värt det. Nu kommer en hel del av er att rent spontant argumentera emot detta och tala er varma för kassler, fläskkotletter, fläskkarré och andra svinaktiga läckerheter. Jag håller med om det goda, och min upplevelse är min. Det jag däremot inbjuder dig att börja tänka på, är hur du kan påverkas rent psykiskt av det du stoppar i dig. Jag har bloggat om detta tidigare, och det är definitivt inte sista gången jag berör ämnet.

Det luriga är att jag ofta upplever en ökad energi och kraft när jag äter något min kropp inte tål. Orsaken till detta har jag genom ovan nämnda ovetenskapliga studier sett som att min kropp försvarar sig mot ”angreppet” genom att skicka ut adrenalin i systemet. Resultat? Jag känner mig piggare och starkare. Detta i sin tur gör att jag redan är i ”Defcon 2″ eller liknande (högt försvarsläge) när personer i min omgivning agerar med mig, och går i försvar direkt.

Efter denna förrädiska energikick kommer tröttheten, som är i nivå med bedövningspil. Elefantvarianten. Nästan i alla fall. En trötthet som inte går att kämpa emot. För några år sedan somnade jag mitt i en mening! Och det var jag som talade…

Häromkvällen fick jag en insikt under min meditation, och det jag fick veta var att maten jag stoppar i mig kan agera som ett slags störande filter som gör det svårt för mig att ta emot de ”signaler” jag behöver för att vara frisk och utvecklas. Teknologi och avskärmande från naturen har samma effekt som dålig mat tydligen.

Ok, lite flumvarning på störande filter som försöker hindra evolution kanske, men saken är den att det är flera som hävdar att anledningen till att vi plötsligt började tagga våra grottor med målningar är att våra hjärnor blev turbocharged genom effekterna av vissa växter. Jominsann. Hur det är med den saken vet jag inte, även om tanken är frän och inbjuder till ytterligare diskussion, men det som torde stå bortom tvivel är att vi alla påverkas på fler sätt än vi många gånger är medvetna om av det vi äter.

För min del känner jag att min kropp mer eller mindre skriker efter annan föda än jag stoppar i den just nu. Jag vet bara inte vad jag skall ge den! För att dra parallellen till förändring lite längre än jag borde, känns det som om jag förvandlats till en fjäril (en cool manlig fjäril förstås) men fortfarande försöker livnära mig på larvmat. Funkar inte. Skulle inte gå att hälla i hallonsylt i tanken på bilen heller. I alla fall inte om jag tänkte köra på sylten.

Kanske sammanfatta lite, även om jag inte helt fattar själv (ahum, harkel, trumvirvel):

Maten vi äter påverkar allt från vår fysiska hälsa till vårt mentala tillstånd till våra tankar till vår utveckling som art.

Allt Gott!

 

Just my grain of truth upon the infinite beach of creation.

 

Gör kulprov!

kulprovStod och kokade mumsig kola häromdagen (den blev helt kanon) och talade med min kära fru om när det var läge att göra ett ”kulprov”. Det vill säga hälla lite av den kokande smaskiga kolasmeten i kallt vatten för att se om man kan rulla en kula av den. Rulla kula ok = kola klar!

Eftersom jag älskar passionerat med ordlekar och djupare meningar  i det vi säger gjorde jag raskt en annan tolkning av ”kulprov”.

Julen, som jag ser det, skall vara adjektiv som trivsam, avslappnad, och… kul! Så, när jag och min familj nu så sakteliga går in i julslutspurten kommer jag så ofta jag kan göra ett kulprov! Är det kul?

När jag skriver detta inser jag att jag skall använda mig av kulprov även i livet i stort. Som jag brukar säga: ”Det ska vara roligt, annars är det inte kul.”

Läge för ett kulprov kanske?

 

Trygg Tipsar – Fjelldukskamin!

Jag hade förmånen att spendera förra helgen i min älskade stuga, och laddas upp av tystnaden och naturkrafterna ett par dagar. Innan jag åkte var jag mer stressad än jag varit på länge, och hade ont både här och där, men bara efter ett par nätter ute i vildmarken nollställdes jag och blev en ny man. Ännu en bekräftelse på de helande krafterna i naturen.

Som vanligt spenderade jag en hel del tid nere vid min favvoplats vid sjön, och passade på att göra något jag verkligen brinner för: Spela in lite videoklipp! Just denna gång provkörde jag en kaminidé jag fått till min Fjellduk, och det visade sig att det blev en succé.

Yttertemperatur: Drygt 6 plus.
Inne i Fjellduken: Drygt 20 grader efter 10 minuter!

Operera in chip i kroppen kanske?

Here we go…

Aktualiserar en vision jag hade för många år sedan om två framtida vägar för mänskligheten. (Hoppsan, det lät lite högtravande.) Hur som helst, jag såg att vi antingen kunde gå längre in i teknologin, tills vi de facto blev en del av den, eller ifrån den på ett sätt där vi utnyttjade den för vår utveckling, inte för vår inveckling.

Rent personligen skulle jag nog hellre operera in lättsaltade chips i kroppen än ett chip, men det är ju jag det.

Intressant att alla diskussioner kring potentiella begränsningar av den personliga integriteten säljs in med hjälp av argument kring hälsa och säkerhet. Rädsla som motor med andra ord.

Eller så är det bara jag som är överdrivet avig mot att operera in teknologi i kroppen. Resistance is not futile!

borg