stop-eating

202 dagar Vegan: Nazistockupation gjorde Norge friskare!

Antar att titeln på detta inlägg fick en del ögonbryn att höja sig, och du valde ju att läsa vidare. 😉

Innan jag går in på kopplingen mellan fientlig ockupation och hälsa känns det fenomenalt att kunna skriva att jag idag varit vegan i 202 dagar! Det är inte illa! (Planen var att fira min 200-dagsdag med ett inlägg, men jag höll mig ett par dagar.)

Lite underlig känsla att för första gången i detta liv ha varit helt utan någon som helst form av animaliskt intag under så lång tid. Kanske någon fluga fått sätta livet till i munnen min, men det mesta har jag nog lyckats spotta ut.

Igår när jag klippte gräset kände jag inte för att äta det, om du trodde det, men jag insåg att jag kände mig väldigt ren i kroppen. Samma känsla jag brukar få efter att ha fastat någon vecka eller två under normala förhållanden, och känslan är fenomenal kan jag tala om. Hela kroppen är lugn på något sätt.

En god vän till mig, som är nyfiken på att testa på vegan power, efterlyste en lättfattlig guide i PDF-format för några tior för den normalt late föräldern som inte vill eller orkar ta reda på allt man behöver ta reda på för att köra. Tanken född, jag skall kolla på det!

Ok, insikter sedan sist!

  • Mindre portioner
    Jag har märkt att min kropp/mage inte gärna vill ha samma mängd mat jag proppade i mig tidigare. Samma mat – exakt samma mat – ger mig uppblåst mage och olustkänslor om jag äter för mycket, och bara goa mumskänslor om jag äter mindre portioner.
  • Viktigt att äta ofta!
    Detta blir tydligare och tydligare. Som jag redan berört i tidigare inlägg så måste jag som växtätare mumsa mycket oftare än när jag åt kött. Har nu till jobbet tagit med mig en påse ekologiska dadlar, som håller mig alert. Skall brassa på med lite mer gröna smoothies framöver.
  • Viktnedgång – ytterligare
    Tja, jag tycker att jag går ned lite i vikt fortfarande. I alla fall ser det så ut på min kropp, för jag har inte tillgång till våg jämt. Underligt att jag faktiskt går ned utan att jag anstränger mig alls. Skall bli spännande att se var jag stabiliserar mig, för jag kan inte säga att jag inte äter så mycket jag vill! Snarare så att jag som sagt var äter mer!
  • Tung period
    Jag upplevde en riktigt tung period med väldig trötthet och svaghet strax innan jag nådde 200-dagarsstrecket. Kan bero på att att jag fått i mig något som min kropp verkligen inte ville ha (frugan upplevde samma sak och vi äter ofta samma saker), men det kan också vara att min kropp gått ned ytterligare i reningsprocessen. Rent spontant känns det som om jag efter den perioden blev lite mer trimmad, som om kroppen grävde ut lagrade gifter. Därav den tunga perioden. Som vanligt följs dessa grävardagar av måbra-dagar.
  • Solen bränner mig inte!
    En mycket intressant upplevelse! Jag brukar alltid gå runt i den första stekande sommarsolen utan kläder (inte helt utan kläder, inte jämt i alla fall) och tro att ”i år går det nog bra, det känns ju inte som att det bränner på!”, men sedan bli röd som en brandbil/jordgubbe/ketchup innan huden ramlar av. Samma procedur i år. Till en del. En av de hetaste dagarna gick jag runt i kortbrallor hemma på gården och jobbade mig svettig hela dagen med att flytta en massa tegelstenar. Tror som sagt var att att frugan gillar att se sin karl svettig och halvnaken ute i trädgården. Kanske bara är som jag tror. Svett + gassande sol brukar sätta fart på grillningen av min kropp, helt utan glazing. MEN (!!) denna gång blev jag knappt röd! Slutsats: Inte bara mindre ”skrubbskit” som lossnar i bastun, men hela min hud verkar må bra av att inte behöva vara ett utlopp för restprodukter/skit från dålig föda! Riktigt spännande saker som händer alltså, som verkligen inte går att bortförklara. Jag kan tänka mig kombinationen av gifter och solljus, och den inverkan den hade på min hud tidigare…

Kolla in min otroligt pedagogiska bild nedan som förklarar min teori om giftmat + hud + sol.

gift-solljus-hudEn vän av ordning undrar nu hur historien med nazistockupation och Norge hänger ihop med min veganresa. Jo orsaken till anledningen, själva skälet, till att jag valde att välja titeln på detta inlägg kom från en film jag råkade bli rekommenderad. Hade tankar på att börja äta i alla fall egen fångad abborre i sommar, men av en händelse blev jag (som en reaktion på detta?) rekommenderad att kolla in filmen ”Forks over Knifes”. En dokumentär som verkligen gör intressanta kopplingar mellan maten du äter och ditt fysiska mående.

I filmen redogörs för en intressant studie av vad som hände med hälsan hon norrmän och norrkvinnor när Tyskarna ockuperade landet under andra världskriget.

Ockupationsmakten lade tydligen beslag på all tamboskap, kossor, grisar osv, för att ge mat till sina soldater, så det norska folket tvingades äta mycket mer grönsaker än tidigare. Resultat? Sjukdomarna minskade! När kriget var över, och de började äta som tidigare igen, då kom sjukdomarna tillbaka!

forksoverknivesJag har inga som helst belägg för detta förutom den information som ges i filmen, men jag är böjd att tro att det är sant.

Något annat som diskuteras i filmen är kopplingen mellan mjölk och benbrott. Inte alls det som vi blivit itutade kan jag säga…

Min veganresa går vidare, och det enda jag stoppar i mig nu som jag känner inte är riktigt kalasbra för mig är mjölkfritt margarin. Har inte forskat så mycket på det, men såvitt jag vet skapar margariniseringsprocessen konstiga molekyler som kroppen inte riktigt kan ta hand om –> skyfflar ut det som gift/kapslar in det. Men, det är gott! Finns kalasgoda, näringsrika alternativ som är lätta att göra men det kommer i den där PDF-en.

Allt Gott!

 

 

 

 

 

 

 

 

Använder du PayPal? Du måste veta detta!

Jag tar emot betalningar via PayPal i min webshop, och som vanligt har jag inte lagt så mycket möda på att verkligen läsa igenom den uppdatering som PayPal gjort (kommer att göra) i sitt användaravtal, men jag blev tipsad om att kolla och döm om min förvåning när jag läste detta:

Ändring av PayPals användaravtal.

  1. Immateriella rättigheter

Vi lägger till en ny paragraf i avsnitt 1.3., som innehåller de licenser och rättigheter som du ger oss och Paypal-gruppen (i paragraf 12 nedan finns definitionen av ”PayPal-gruppen”) att använda innehåll som du publicerar med hjälp av tjänsterna. Det finns en liknande paragraf i sekretesspolicyn som tagits borta genom tillägget med den här paragrafen i användaravtalet. Den nya paragrafen i avsnitt 1.3 lyder som följer:

”När du förser oss med innehåll eller publicerar innehåll (i båda fallen för publicering på eller utanför webben) med hjälp av tjänsterna ger du PayPal-gruppen en icke uteslutande, världsomfattande, oavbruten, oåterkallelig, royaltyfri, underlicensierad‎ (över flera nivåer) rätt att använda eventuell copyright, publicitet, varumärken, databasrättigheter samt immateriella rättigheter du äger för innehållet, i all media som finns nu och i framtiden. Vidare avsäger du dig dina moraliska rättigheter i den utsträckning det är möjligt under gällande lagar, och lovar att du inte kommer att göra anspråk på dessa rättigheter gentemot PayPal-gruppen, dess underlicensierade eller uppdragsinnehavare. Du intygar och garanterar att inget av följande inkräktar på eventuella immateriella rättigheter: att du förser oss med innehåll, att du publicerar innehåll med hjälp av tjänsterna samt att PayPal-gruppen använder sådant innehåll (inklusive verk som kan härledas till det) i anslutning till tjänsterna.”

Vad är det som händer? Om jag tolkar texten rätt lämnar jag tydligen över alla rättigheter till PayPal om jag lägger upp något som används av tjänsten PayPal. Om jag säljer en bild och tar betalt via PayPal, har jag då lämnat över mina rättigheter ”nu och i framtiden” till PayPal? Låter helt befängt, och jag skall nog ta och kika närmare på detta.

Men, värt att ge akt på om du använder PayPal!

Tragiskt. Skrämmande.

Såg nedanstående bild på hemsidan för ett av de större ”kolla-på-tv-via-datorn-eller-plattan-eller-mobilen-företagen”, och jag kände mig både ledsen och lite oroad.

skoter-platta-barn

Tanken med bilden – antar jag – är att det anses som något positivt att barn nu även i den fria, fantastiska naturen kan matas med TV. För mig är det helt… hittar inget bra ord… Vänta lite… Befängt? Åt helvete? Otäckt kanske.

Så, istället för att njuta av färden genom ett maffigt magiskt vinterlandskap med en målande solnedgång, som aldrig kommer att se likadan ut igen, skall barnen förföras av det kalla ljuset från en dator.

Bilden sammanfattar i och för sig en vision jag har om hur vårt samhälle ser ut, eller börjar se ut mer och mer. Istället för att kliva ut och njuta av tex en solnedgång bläddrar vi igenom bilder på solnedgångar på vår mobil… Skulle inte förvåna mig om barnen på bilden kollar på en film om skoteråkning över snö färgad av en brinnande himmel…

Aktualiserar det projekt jag och en god vän håller på att sjösätta – Re-Root Yourself. Vår djupa insikt är helt enkelt att orsaken till att ångest, stress och utbrändhet ökar mer och mer i vårt samhälle är att vi inte får den näring vi behöver genom tekniken. Inte ens om vi har den senaste mobilen med extra mycket internminne, en massa kompisar på FB och får likes varje dag. Hur konstigt nu är det kan låta! (ironi x 1000)

Vi är de facto en del av naturen. Våra kroppar är skapade av samma material som finns i naturen och vi följer samma naturlagar som träd, bäckar och eld. Vi är naturliga, följer naturliga cykler. Vi är inte mekaniska, maskinbaserade varelser, även om vi lever i en värld som mer och mer består av sådana och vi nu börjar montera in chip i våra kroppar för att ta ännu ett steg närmare vad det nu är vi hoppas finna.

LYSSNA på det här, eller LÄS blir det ju: Dina rötter kan bara finna den näring du behöver i Naturen, för det är därifrån du kommer.

111 dagar som Vegan – Är det synd om veganer?

Häromveckan besökte jag en thairestaurang där man får peka på den mat man vill ha upplagd på sin tallrik.

cccae-vegan1En form av kontrollerad buffé skulle jag kunna kalla det. Hur som helst så är utbudet ganska begränsat som vegan, så jag brukar på just detta hak nöja mig med wokade grönsaker.

”Vårrullar?” frågade damen i kassan.
”Det är väl vetemjöl i degen?”
”Ja.”
”Ok, då skippar vi dem, vill inte ha gluten.”
”Oj” sa hon och tittade på mig med sorgsna ögon. ”Synd om dig!”

Tja, tänkte jag. Jag mår bättre än jag gjort på många år, piggare, starkare, renare i kropp och sinne. Tror jag väljer det framför några vårrullar. Synd om mig? Hmmm… Nope!

Dessutom har jag hittat vårrulleomslag gjorda på bara rismjöl, så jag har fixat egna hemma! Gott! :-) Obs: Om du lägger vårrullarna i en fritös exploderar de… Ganska kul i och för sig, men lite sulligt att fiska upp fyllningen från oljan. Och inga vårrullar att äta direkt. Bättre att fritera dem i lite olja, som bara täcker halva rullen så att ångan kan pysa ut.

Ok, nog om detta. En liten avstämning efter hela 111 dagar som vegan. Tänkte jag skulle klippa in lite från mitt första inlägg i veganresan:

Avstämning av allmäntillstånd innan veganexperimentet:

  • Stel i kroppen.
  • Ont av och till i ryggslutet.
  • Olustkänslor (som i och för sig avtagit sedan fläsket är ur kroppen).
  • Orkeslös.
  • Trött.

Tja, har hänt en hel del bara genom att förändra min kost kan jag säga, och nu har jag svårt att ens tänka tanken på att gå tillbaka till mina gamla ätvanor. Jag dras just nu rent spontant mer till den ena av bilderna nedan. Vilken behöver jag inte nämna.

meat-veggies

 

 

 

 

 Hur känner jag mig nu?

  • Immunförsvaret uppenbarligen stärkt
    Influensan som knockade en hel del människor under vintern/vårvintern nuddade mig knappt. Jag har vissa teorier som innebär att det finns virus som bara ”tar” på vissa typer av födoämnen. En vibrationstanke, som jag inte vill utveckla här, men jag känner att jag är något på spåren.
  • Sover fortfarande kalasbra och vaknar utvilad och fräsch kl 5 på morgonen. (Om jag inte vill sova längre.)
    Nästan så att jag har svårt för att ligga kvar och dra mig! Att vakna och verkligen känna mig utvilad och ready to rock tidigt på morgonen är för mig ganska revolutionerande. Har hört flera som sover bättre sedan de slutade med gluten specifikt. De slutade snarka, och min tolkning är dels att gluten i sig är slembildande som f-n, dels att gluten/vetemjöl i sig är värre än socker att pilla i sig.
  • Öl! Jag älskar öl!
    Men… det är inte alltid jag älskar att bli på pickalurven. Så, jag brukar njuta lättöl eller alkoholfri öl, men tyvärr så pajar min mage i princip varje gång jag förlustar mig. Antar att detta beror på glutenhalten i ölen. Blir till att njuta mer sällan och då av de glutenfria starköl som finns. Jag genomförde två avancerade experiment som innebar att jag utsatte mig för en öl på kvällen. Åt lite mat också. Båda gångerna vaknade jag med uppblåst mage! En inte helt angenäm upplevelse.
  • Pinkar mer än jag dricker
    En mycket underlig känsla, och jag vet inte vad det beror på. Tanken på att det kommer ur mer vätska än jag (medvetet) häller i mig är svår att ta till mig. Men, min upplevelse är i alla fall att jag pinkar som aldrig förr, och inga småskvättar inte. På en förmiddag kan jag pinka seriöst 4-5 gånger, och då har jag bara druckit mitt vanliga morgonglas med vatten och en kopp te! Trots att jag dessutom bastade kvällen innan, och snarare borde vara lite uttorkad! Jag har valt att tolka detta fenomen som ännu en typ av rening som kroppen gör.
  • Känsligare för vad jag stoppar i mig
    Jag har noterat att min kropp blivit än mer känslig för vad jag stoppar i den, och först undrade jag om detta var något bra. Om min kropp renar sig mer och mer, borde den då inte bli starkare och tåla mer? Tänkte jag. Som svar fick jag en symbolisk bild: Om jag skall städa ett rum som är totalt knökfullt med bråte och skit, då börjar jag inte med att putsa fönstret eller skura golvet. Först städar jag undan det mest akuta, för att mot slutet fokusera på mer delikata och finliriga städmoment. Och, om jag i ett nystädat rum slänger in ett enda kolapapper, så syns det. Inte samma sak om jag skulle slänga in det i ett rum fyllt till brädden med bråte. Precis så håller min kropp på nu! Den städar som vanligt undan det mest akuta, börjar lösa upp gamla lagrade giftdepåer och går ner på finlir. Ju renare den är, desto snabbare och lättare reagerar den på skit som jag råkar stoppa i den. Alltså är min ökade känslighet ett gott tecken.

Annan insikt och fundering sedan förra inlägget.

  • Kroppen gör med gifter som vi gör med kärnavfall.

nuclear_wasteVad gör vi med farligt kärnavfall – eller annat avfall – som vi inte vet hur vi skall hantera? Vi stoppar in det i förseglade behållare och väntar på bättre tider då vi kan ta hand om det. Jag har fått en insikt – eller kalla det en intensiv fundering – om att vår kropp gör precis på samma sätt! Om min kropp får i sig skadliga ämnen den inte kan ta hand om eller göra sig av med omedelbums, då kommer den att tänka att ”Det här var farliga grejer! Det kan vi inte släppa ut bland alla känsliga organ och celler, vi lindar in det i fett så länge.” Att kapsla in det skadliga på bästa sätt för att de skadliga ämnena inte skall kunna sulla till det helt enkelt. Vad har då kroppen som är bra till att kapsla in saker och ting? Jo, som sagt var, fett såklart! Ett perfekt lagringsmedium som skyddar kroppen i övrigt!

Att jag gått ned i vikt, och blivit mer ”trimmad” trots frånvaro av intensiv träning, ser jag verkligen som ett tecken på att min kropp nu ser en möjlighet att lösa upp fettdepåerna och ta hand om de gifter som tidigare lagrats där. Kroppen i övrigt är nu såpass ren att det går att ta hand om problemen utan risk.

Sant? För mig: Yes!

fettskydd

Tja, det var det. Känns att det finns mer att säga, men jag vill lägga upp ett inlägg denna magiska dag 111 på min veganresa! :-)

Re-Root Yourself! Infoklipp inför festivalen Underground Safari 2015.

Jag och min kompanjon Mikael Källman kommer att delta i den fantastiska festivalen Underground Safari på Tyllsnäs udde, Borlänge, den 6 juni 2015.

Vi kommer där att dela med oss av utvalda delar av det spännande projekt vi jobbar hårt med att lansera just nu: Re-Root.

Ett videoklipp som väldigt kort visar lite om vad det handlar om.

Dra åt skogen! :-)

Att mörda en bok. Jag visste inte vad jag gjorde!

book-stabbed-by-knifeJag erkänner. Att neka kan jag inte, då vidden av mitt brott idag blev smärtsamt tydlig för mig.

Till mitt försvar vill jag lägga fram dels att jag inte var medveten om vad jag gjorde, dels att brottet inte fullbordades då boken i fråga inte dog helt. Må så vara att brottsrubriceringen kan ändras från ”bokmord” till ”försök till bokmord”, men skammen, känslan av förlust och insikten av att ha varit nära en kataklysmisk post-inspirationell implosion av liv och kraft ligger kvar som doften av en alldeles för söt parfym. En varm dag. Inomhus.

Låt mig elaborera en smula eller två…

Under en tid har jag på allvar börjat kliva in i att skriva på del 3 i min bokserie (de första två hittar du här), men skall jag vara ärlig (vilket jag vill vara, enklare så) har det gått ganska trögt. Som sirap i januari-trögt. En kall januari skall tilläggas. Orsaken till detta segeri har tidigare varit bortom min förståelsehorisont, men plötsligt, ikväll, efter min träning i Aikido, efter att ha fått höra att en av mina tränare har skrivit flera fantasyböcker, insåg jag plötsligt vad jag försökt göra… Verkligen strypa min nästa bok!

Jag har haft en idé om att i denna bok 3 minska ned på de mer ”far-out-fantasyliknande” delarna, och bara skriva om den här verkligheten. Nog för att jag tycker att den här verkligheten har mer än nog magiska under för att jag skulle kunna fylla hur många böcker som helst – utan att ens kunna hoppas beskriva en bråkdel – men att helt utelämna min inre värld vore att våldföra sig både på boken min och mig själv!

Så… när jag nu verkligen accepterade att boken min inte är en del av mig, att den inte är sig själv, om den inte får en livgivande dos av allt det som pågår i mitt inre, med alla galna drömmar och fantastiska resor i meditationer och visioner skulle den aldrig få liv. Om jag på något konstigt sätt skulle lyckas med konststycket att klämma ur mig en sådan livlös bok skulle det antagligen bli missfall, eller dödfött. Bokstavligt talat.

Resultatet skulle bli ett livlöst verk utan hjärta och själ. Utan skäl. Utan syfte.

book-heartDet känns som om jag expanderar fysiskt där jag sitter efter att ha gjort denna insikt. Jag fylls av mer liv, mer kraft och plötsligt öppnar sig de inre dörrarna av regnbågsskimrande magi igen, och jag känner att boken kallar på mig…

Jag kommer kära bok. Snart är vi ett i vår bokstavsdans. Snart kommer du att kunna flöda till liv genom mig, och hitta de läsare som söker dig. Jag ber om hjälp med att låta dig bli allt det du har möjlighet att bli, och släpper på alla de spärrar som kanske begränsar dig. Jag lovar att göra mitt bästa för att du skall bli ditt bästa.

And so, as he relaxed, released and stopped trying to be something that he was not, it began…

Tack! :-)

 

Har du någonsin varit i ett förhållande som började bra men sedan blev riktigt jävla dåligt?

Jag är tämligen övertygad om att du upplevt just detta, att du träffat någon och allt är extatiskt, du lever på kärlek, är avklädd lika ofta som påklädd och är uppfylld av bubblande passion. Efter en tid – olika länge – börjar dock något förändras, och det som tidigare var en obegränsad multipel orgasm i slow motion blir mer av ett dränerande. Har du själv inte upplevt detta kanske du har någon kompis som beklagat sig,  eller kanske du läst om det. Situationen är i alla fall tämligen vanlig. Det har i alla fall hänt mig då och då tidigare i livet kan jag säga.

Varför är det så då!?!

Jo, jag skall presentera en anledning för dig, och när du läst till slutet på detta inlägg kommer du att ha fått följande:

  • En möjlighet att se dig själv och ditt beteende med nya ögon.
  • En möjlighet att kliva ur ett begränsat sätt att leva.
  • En möjlighet att verkligen hjälpa andra om det är det du vill.

Hur spännande låter det!?

Jag är nyligen hemkommen från ännu en modul i min utbildning NLP Business Practitioner, och denna gång handlade det bl.a om grupp, team och konflikthantering. En sak som påverkade mig starkt bland alla de fantastiska godsaker som presenterades var… Dramatriangeln! (tadaa!)

Även om tanken inte var ny för mig, var det lite jobbigt att plötsligt bli påmind om hur jag beter mig, och att inse att det jag tror är givande och bra för de jag umgås med faktiskt skadar både dem och mig. Ok, vad handlar det om då? Jo, här är min tolkning och utveckling av det jag fick lära mig.

Tanken är vi i ofta mer eller mindre per automatik, av gammal vana, väljer att hoppa in i ett drama, in i en ”sandlåda”, och spela någon av tre roller.

Vi utvecklade och förfinade dessa roller redan som barn, mycket beroende på att vi lärde oss av våra föräldrar antar jag, och även om vi tenderar att ha en favoritroll skiftar vi mellan rollerna beroende på situation och behov. Rollerna är:

  • drama-triangeln-1Förövare (F)
  • Offer (O)
  • Hjälpare/Hjälte/Hjältinna (H)

Förövaren är förstås skurken, den person som trycker ned eller försöker skada Offret. Eller den person som Offret tror eller tycker gör just det. Hjälparen glider in med sin slängkappa för att hjälpa Offret, som i dramat förstås inte klarar av att hjälpa sig själv. Hjälparens existensberättigande är just att Offret verkligen behöver hjälp och inte klarar sig själv.

Irriterande! Väldigt irriterande!! Och… mycket givande, revolutionerande och livsförändrande var det att tydligt se hur lätt jag tidigare gled in i någon av dessa roller! (Nu när jag gått på kurs gör jag förstås aldrig det igen…)

När jag tänker efter är jag snabbast att dra på mig mina tajta trikåer, knäppa fast slängkappan och spela Hjälte. Tänkte jag skulle beskriva varför jag glider in i den rollen, men insåg att beteendet är så komplext att jag behöver fundra (fundra = fundera på Rättviksmål) lite mer på vad det är som händer.

Du har säkert redan lagt märke till ett problem med dramafiguren. Den är sluten! Den baseras på ett slutet system! Jag fick denna insikt när jag diskuterade dramamodellen med en vän häromdagen. Hon nämnde att hon ibland känner sig dränerad och trött efter att ha haft en session med en klient, och plötsligt insåg jag just detta: Det finns en begränsad mängd energi i dramat! Sandlådan är liten! Det finns bara en viss mängd leksaker! I dessa fall har min kompis alltså av ren välvilja och iver att hjälpa klivit i trikåerna och gett av sin egen energi. Delat med sig av sina leksaker. Klienten känner sig tillfälligt hjälpt – en bedräglig känsla då hjälpen inte är äkta eller livgivande eftersom dramat och rollerna har accepterats och till och med stärkts.

drama-triangeln-med-sKliv ur! Genom att kliva ut ur sandlådan, och inte spela med i dramat, får du tillgång till en outsinlig källa till kraft och energi. Genom att istället bli Självständig, en Superman/Superkvinna, en Stadig person, en Solid person, en person som Står utanför dramat, en Sol, kan du verkligen utvecklas och hjälpa andra göra samma sak. Genom att kliva ur kan du hjälpa andra att kliva ur. Det blir liksom inte lika roligt att spela spelet om det inte finns någon annan att suga kraft ifrån! Ok att man har alla leksaker i sandlådan, men hur kul är det om ingen annan finns där att dramatisera med?

drama-triangeln-med-sandlada

Problemet med dramatriangeln är att du aldrig kan utvecklas i den, den kan aldrig ge dig den energi du behöver då den i sin konstruktion är begränsande och kvävande! Samma energi går runt, runt, och blir mer och mer förorenad dessutom!

Så… frågan är om du nu kan glida in i sandlådan igen och spela ett begränsat spel om begränsade resurser, eller om du väljer att vara en skinande Sol utanför sandlådan! Då du vågar vara en Sol – som ger av sig själv utan att någonsin ta slut, då du bara är en förmedlare av energin – kan du lämna sandlådan bakom dig och åka till en maffig sandstrand, eller vart du vill egentligen…beach

Ladda gärna ned följande bild och sätt upp den någonstans där du ser den för att hjälpa dig att hela tiden minnas var verklig kraft finns, och var du behöver befinna dig för att verkligen hjälpa dig själv och andra. Jag har som sagt var använt Solen som symbol för en person som verkligen ger av sig själv för andra att ta del av om de så önskar, men samtidigt är oberoende av om någon gör det eller inte.

Var väljer du att vara?

drama-triangle-sun-outside

 

 

63 dagar som Vegan – Skiten luktar gott!

vegans-are-sexyFör första gången i mitt liv har jag varit vegan i över 60 dagar!

Rent spontant känns det helt kanon, och hade jag vetat hur bra jag skulle må hade jag börjat tidigare. Men, allt har sin tid och jag behövde vara mogen för att ta steget.

Hur känner jag mig då? Vilka är mina insikter so far i detta experiment, som mer och mer tar formen av ett komplett byte av livsstil?

  • Hur gör djur?
    anaconda-squeezing-preyEn tydlig insikt är att jag som vegan måste äta oftare. Min vana trogen skooglade jag på detta och kom fram till att djur som är växtätare mumsar i sig mest hela tiden. Allt från koalor till giraffer, hästar och älgar smyger runt och käkar väldigt mycket. Rovdjur som Lejon och Anakondor däremot, klämmer i sig en brakmåltid av 100% kött (eventuella salladsblad kommer från magen på djuren de äter) och vilar sedan en vecka eller två. En Anakonda kan tydligen klämma i sig en antilop och inte käka på ett halvår(!). Min slutsats är att det är svårare att smälta kött än grönsaker, att köttätare följaktligen äter mer sällan och att jag nu som ren växtätare behöver äta oftare. Mellisdags då och då alltså!
  • Skiten luktar gott!
    Kanske inte det som drog mest när jag påbörjade mitt veganexperiment – att förbättra lukten på min egen skit – men jag har märkt att den inte stinker som den kunde göra tidigare! Att påstå att den luktar gott är att ta i, och jag har inte närmare undersökt frågan, men numera slipper jag känslan av att klämma ut något som dött och börjat ruttna i tarmarna på mig. Vilket jag ju de facto gjorde tidigare. En liten men naggande god effekt jag inte hade väntat mig. Vet inte vad detta har för praktiska applikationer men ändå.
  • Styrka som är jämn och ökande!
    Jag har en kula. Eller, jag har fler. Tre stycken för tillfället. Med handtag. Kettlebells är ett finare ord. Den tyngsta kunde jag verkligen inte alls göra en bicepscurl med för två månader sedan. På den tiden följdes de dagar jag kände mig stark och pigg mer eller mindre alltid av dagar då jag var låg, svag och kinkig. Inte ens under mina mera kraftfulla dagar B.V. (Before Vegan) kunde jag dock curla den tyngsta kulan. Numera kan jag curla med en hand och har inte alls de extrema dippar jag upplevde tidigare. Obs att min nya styrka inte beror på att jag plötsligt börjat träna frenetiskt, även om jag känner mer sug att göra det.
  • Renare hud!
    Satt i min kära bastu för ett par veckor sedan, njöt, väntade tålmodigt på att få öppna den iskalla folkölen som stod utanför dörren (jag har en viss ritual som innebär att jag måste nå en viss nivå innan jag fyller min mun med pärlande bärnsten) och gnuggade som alltid mina överarmar och axlar för att rensa bort lite gamla hudlager och skräp. Det brukar alltid bli små ”korvar” med vad det nu är som min hud vill göra sig av med, men nu hände ingenting! Inte den minsta lilla flaga verkade vilja lämna mitt skinn. Jag blev lite förvirrad men tolkar detta som att min kropp nu inte behöver skicka ut lika mycket skräp genom huden som tidigare. Huden är ju ett av våra största utsöndringsorgan – mycket skit hamnar i huden – och nu är det renare i kanalerna! Sedan denna bastu har jag känt på skinnet mitt även i mer normala temperaturer, och ta mig tusan om det inte är mer spänst i det!
  • Fortfarande lugnare i sinnet och mer observant.
    Jag har en känsla av att jag blir mer och mer känslig och observant. Mer härvarande. Häromdagen var jag ytterst fascinerad av baklyktorna på bilen framför mig till exempel. Skitsnygga röda glimmande saker! Färger är ju helt magnifikt! Har drabbats av ett mer eller mindre konstant tillstånd av tocken där mindfulness tror jag. Mina kvällsmeditationer är helt fantastiska, mycket på grund av att jag redan är lugn när jag sätter mig ned.
  • Att grodda Hampafrön måste vara helt kanon!
    Grodda inte hampafrön! Eller, gör hur du vill men var beredd på en beskhet som får dina slemhinnor att revoltera och mer eller mindre säga upp sig. Sanning att säga har jag smakat värre, galen i allehanda örtmediciner som jag är. Jag provade till exempel att göra te på något som kallas för Dream Herb (Calea Zacatechichi) med intentionen att förbättra mitt drömmande. Tja, jag lyckades aldrig få i mig nog för att uppleva någon som helst effekt på drömmarnas värld. Bland det bittraste jag smakat. Hm, kanske mala ned och lägga i kapslar? Hur som helst: Grodda hampafrön? Nä.
  • Gröna smoothies = Power Fuel!
    En dag drack jag en liter grön smoothie till lunch (hade missat att fixa matlåda) och var i princip hög och full av energi tills kl 20 på kvällen! Det var först i efterhand jag gjorde kopplingen! Helt makalöst, och gröna smoothies ser jag numera som en integrerad del i min veganresa.Här är ett av mina recept (helst ekologiska varor förstås):

– ca 0,5 dl hela Hampafrön blötlagda över natten
– 1 huvud Hjärtsallad
– ca 3 dl färsk babyspenat
– 1 banan
– 1 apelsin
– 1 morot
– ca 1 msk hela linfrön


Beredning:

  1. Skölj de blötlagda hampafröna och mixa dem med 0,5 liter vatten ca 10 sekunder på full gas.
  2. Häll hampamjölken (som redan i denna form är kalas till mycket mumsigt) genom en sil för att få bort skalen som kan vara lite hårdsmälta.
  3. Lägg i sallad (bryt isär) + spenat + morot (i bitar) + banan (i bitar) + apelsin (i klyftor) + linfrö i din mixer.
  4. Häll på Hampamjölken.
  5. Kör smoothieprogrammet eller full gas i ett par minuter.
  6. Voila! Ca 1 liter Power Fuel!
    Experimentera gärna med innehåll. Jag har tjoppat i bl.a. alla typer av sallad jag hittat på, färsk ingefära, blasten på morötter och rädisa, björkblad (lite beska om man tar för mycket) osv. Prova dig fram med lokala växter! Jag kommer definitivt att tjoppa i granskott längre fram i vår.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag nu inte ser hur jag skulle kunna gå tillbaka till att äta kött, men som alltid är våra vägar individuella. Vegankost verkar fungera kanon för min kropp, men detta innebär inte att det passar alla.

Mer rapporter kommer. :)

adamevedirtylaudry

 

Drygt en månad som Vegan

vegan-tshirtJag är idag inne på min 35:e dag på vegankost, och jag har känt av en hel del spännande effekter!

  • Det tydligaste är att jag blivit mycket lugnare till sinnet.
    Även min kära fru har påpekat detta, och jag känner mig verkligen mer närvarande, mer HÄR-varande, mer ”HÄR-lig” så att säga. Jag är mer eller mindre fri från dåliga dagar där jag förut var bitsk, aggressiv och hade taggarna utåt. Min tolkning av detta är att min kropp nu sällan behöver försvara sig mot föda som skadar den, och jag behöver inte uttrycka detta försvar genom mitt agerande. Vet med mig att detta synsätt är open for debate, men hittills är jag fullt övertygad om att det är så det fungerar i mitt fall. Känns logiskt att en kropp fylld med adrenalin för att försvara sig mot ämnen den inte tål kommer att påverka mitt humör.
  • Fokuserad och Effektiv
    I takt med att jag blir lugnare, blir jag också mer fokuserad och effektiv. Jag upplever att jag lättare har koll på det jag behöver ha koll på, jag får mer gjort på kortare tid och är mindre benägen att skjuta upp saker och ting. Vet inte riktigt hur detta kommer sig, men jag känner även här att det har att göra med att min kropp har mindre att kämpa med. Antar att hela min kroppskemi förändras mer och mer, och eftersom det är kemikalierna i min hjärna som faktiskt styr hur jag upplever världen omkring mig är en förändring oundviklig. Utan att gå in på etiska tankar och huruvida jag de facto kan uppleva djurens sista tid genom att äta deras kött kan jag dock säga att något har hänt, och det är positivt.
  • Viktnedgång
    Att gå ned i vikt var inget jag planerade när jag gick över på vegankost, och skillnaden är inte överdriven. Jag kan dock se att jag sakta men säkert blir mer och mer ”deffad” utan att jag egentligen gör något för att göra av med mer energi. Min personliga tolkning här är att min kropp har lagrat gifter i fett för att den helt enkelt inte vet vad den skall göra med dem! Precis som vi gräver ned kärnavfall i gruvor för att vi inte vet hur vi skall ta hand om avfallet, kapslar min kropp in gifter och annat skadligt i fettdepåer för att skydda kroppen. Den avser förstås att ta hand om skiten när den slipper parera mer skit som jag stoppar i den. Övergången till vegankost, som i mitt fall belastar kroppen mindre, utgör uppenbarligen möjligheter för min kropp att börja lösa upp fettkapslarna och ta hand om avfallet.
  • Fysiskt svag
    Jag har varit lite chockad och förvånad över hur svag jag känt mig rent fysiskt hittills under min veganresa. Under min kvällsmeditation häromdagen kändes det som om jag skulle ha en väst med vikter på. Eller som att min hud var 4 cm tjock och gjord av betongslime. Tungt, segt. Jag fick en insikt om detta och insåg att all förändring startar som vanligt inom mig. Bilden jag fick – jag får alltid tydliga symboliska bilder som förklarar saker för mig eller för mina klienter – var att en våg av rening nu går genom min kropp och pressar skit framför sig på sig väg utåt. Det faktum att jag ens kan känna svallvågen av skit är att jag är renare. Jag inser också att det vore lätt att lägga av min förändring av kosten genom att tolka denna ”försämring” som att vegankosten gör mig svagare. Vet inte om du som läser detta känner igen dig. Du påbörjar en förändring av vad slag det vara månde med intentionen att må bättre, men till en början mår du sämre och går tillbaka till det gamla. Paradoxalt nog kommer du att må bättre under en tid om du återgår till det gamla, men glädjen är kortvarig. Antar att det inte är konstigare än alla beroenden. Avgiftningen från tunga droger är antagligen inte en dans på taggfria rosor utan mer av ett krälande över en bro beströdd med rakblad och krossat glas. Nu känns det fel att jämföra avgiftning från heroin eller liknande med att bli vegan, men samma bryta-beroende-processer aktiveras som jag ser det, även om pinorna och kvalen är väldigt olika.
  • Drömde att jag åt fisk, och kände att det var fel på något sätt.
    Ett tecken för mig att ett beteende verkligen förändrats på djupet mitt, är att jag även drömmer det. Ganska tidigt i mitt veganexperiment drömde jag att jag åt fisk, men även i drömmen kände jag att jag inte borde göra det. Väldigt intressant, och jag tolkar som vanligt hej vilt som jag vill och har kommit fram till att min kropp redan innan jag gick över på vegandieten bestämt sig och försökt berätta för mig att det vore en bra idé för min hälsa. Både fysisk och psykisk. Så, en del av mig hade redan bestämt sig, och själva övergången till annan mat var bara den sista pusselbiten. Är inte ordet PUSS-el riktigt mumsigt?

Ok, sammanfattningsvis har jag hittills bara upplevt positiva effekter av att äta veganskt. Även min tillfälliga fysiska svaghet tar jag som ett gott tecken, då jag känner att kroppen dels tar en massa energi till att storstäda, dels håller på att programmera om sig till ett nytt mer högoktanigt bränsle. Vill jag köra raket behöver jag undvika att tanka diesel…

För att slå an på bränsle och vibrationer, eller ”sånger” som jag brukar kalla det, handlar det helt enkelt om att stoppa i mig föda som resonerar med mig, med hälsa, med liv. Chansar på att de flesta vill ha både hälsa och liv i sin kropp. En utmanande fråga: Om jag stoppar i mig föda som faktiskt är död och dessutom håller på att ruttna, vilken effekt kommer det att ha i min levande kropp? Obs att jag bara talar om mig själv, och vad som är bra för mig. Jag är helt och fullt övertygad om att vissa personer skall äta kött, helt enkelt för att deras vibration kräver detta. De är mer i resonans med den typen av föda helt enkelt.

Återkommer igen med rapport efter ytterligare en månad eller så!

Hittade en rolig bild när jag sökte på ”vegan”. :-)

vegan-race